Tidernas sämsta bosspel - Gears of War
I vissa spel är bossar oerhört viktiga. I såna spel så brukar man ofta ha lagt ner lite extra tid på just bossarna. I andra spel så är bossarna inte alls lika viktiga, men dom finns ändå där. I såna spel brukar resultatet kunna bli en relativt otrevlig upplevelse, och då menar jag inte otrevligt som i läskigt/äckligt utan jag menar otrevligt som i ett riktigt tråkigt spelmoment. Ett exempel är slembossen i Resident Evil 5, som återkommer ett antal gånger i spelet.
Men detta inlägg ska handla om det spelet som har dom isrklass tråkigaste bossarna som finns, nämligen Gears of War 1 och 2.
Till att börja med: Corpsern i Gears of War. Ett sjukt kul spel, med mssa härliga strider, och så väntar man på en (vad man tror) oerhört häftig bosstrid. Skjut lite, den backar, skjut lite på några typ spärrar, och *poff* så ramlar bron ner, och Corpsern dör.
I samma spel har vi RAAM, som var en ganska bra boss, om man bortser från att RAAM var en slutboss. Slutbossar ska bjuda på utmaning, gärna lite variation, och det ska absolut inte gå att klara på <30 sekunder (spring til turretten på tåget och peppra på).
Gears of War 2 då, om möjligt ÄNNU sämre bossar. Corpsern, som var en boss i Gears of War är ej längre nån boss, då du alltid har något hjälpmedel när du möter den (Bil, Brumak) så den räknas inte.
Nu möter du någon som har potential att vara en av världens bästa bossar Skorge. Med sin dubbel bladade motorsågspinne så skulle han kunna vara jävligare än jävligast och skulle kunna bjuda på oerhört roligt motstånd. Men NEJ, istället förstör Epic Games det hela med att göra det så enkelt att det bara är att hoppa undan lita och sen är det motorsågsduell. Upprepa 3 ggr så är han död, inte ett skott behövs egentligen.
Nu till det absolut mest patetiska försöket till en boss, någonsin i ett spel. Till råga på allt så är det en slutboss. Det går för övrigt inte att misslyckas, ingen jag känner har misslyckats, ej ens på Insane-läget.
Lambent Brumak En muterad brumak, ful som stryk, och stor som ett våningshus. Skjut på den med Hammer of Dawn några gånger så är han död sen. SLUT!
Epic Games måste verkligen se över bossdelen i sin Gears of War-serie. Det är tur att dom bjuder på sån extremt rolig underhållning resten av speleen, annars skulle jag ha svårt för att spela Gears Of War. Bossarna är allt annat än roliga dessa spel.
Skärpning till Gears of War 3!
The Mars Volta - Octahedron
Det finns en viss känsla som jag inte känner så ofta, och hittils ha jag bara känt den känslan i ett och samma sammanhang. Känslan skulle kunna beskrivas som en blandning av kärlek, extas och någon slags trans. Jag har hittils bara känt den känslan ett antal gånger i mitt liv. Alla dom gångerna har varit till tonerna av musik. Jag kände den första gången när jag hörde John Frusciante - Murderers, andra gången så var det till tonerna av John Frusciante - Invisible Movement. Jag har även känt den till några andra John Frusciante-låtar. Jag har alltså endast kännt den känslan till musik av John Frusciante. Det var fram till förra veckan vill säga..
Jag kollade runt lite på spotify nån gång förra veckan. Kom in på The Mars Volta, som jag lyssnat lite på tidigare, dock aldrig lyssnat på riktigt. Jag såg iaf att det låg en ny skiva där Octahedron. Skivan börjar med ett 1½ minuts väldigt svagt ljud, av vad jag antar är någon slags keyboard. Jag kände direkt att den här skivan var nåt speciellt, jag blev glad på ett sätt jag inte blir så ofta, redan när jag hörde detta svaga ljud. Efter den minuten så fullkomligt exploderar skivan ut i ren musikorgasm. Jag satt som i trans och kunde inte röra mig under hela denna knappa timme som jag lyssnade på skivan.
Octahedron har en lugn inledning med vad som anses av mig vara skivans bästa låt Since We've Been Wrong. går stillsamt över till Teflon där man egentligen för första gången känner att det är The Mars Volta. Enligt många som har recenserat denna skiva så börjar inte skivan "på riktigt" förrens 5e spåret Cotopaxi. Jag blev dock förälskad redan under dom första 90 sekunderna av näst intill total tystnad.
En sak måste dock tilläggas om The Mars Volta, för oerfarna inom denna typ av musik. Det kan krävas inlyssning, men har du tänkt börja lyssna på Mars Volta så är Octahedron skivan för dig.
Det här var väll egentligen ingen recension, men ett betyg ska den väl få iaf ;) 10/10
Who you gonna call?
Japp, så har man då sett Ghostbusters och Ghostbusters 2, 6-7 gånger var, den senaste tiden, och jag kmmer fortsätta kolla på dom tills min dator går sönder, sen köper jag en ny och kollar ännu mer!
Jag har egentligen bara en sak att säga om dessa två filmer. TOTAL AWESOMNESS MADE OF EPICNESS! Om man ser filmerna för första gången idag så kommer man efter filmen uttrycka ett mesigt.. "mjeh" eller någonting liknande. Detta pga dom oerhört dåliga spcialeffektierna, dom överdrivet töntiga "one liners" som filmerna är fullproppade av. Storyn skulle kunna vara skriven av en 5-åring. Allt skulle kunna förbättras i denna film, det är ren fakta. MEN!!! ett stort MEN!!! Ghostbusters 1 och 2, är några av dom bästa filmerna i hela världen! Allt det jag precis skrev som negativt om filmerna, det är exakt det som gör filmerna till några av dom absolut bästa i hela världen. Dom ganska larviga "one liners" som filmen är fullproppad av är, trots deras nördighet, så oerhört klockrena och så lägliga så man inte kan låta bli att le lite åt "Dr. Venkman" när han (det är oftast han) kläcker ur sig såna saker. Alltså.. nej, jag börjar få slut på saker att skriva om dessa filmer :o man måste se dom fr att föstå hur underbara dessa filmer är!!! så SE DOM NU!!!!
Båda filmerna får ofc 10/10 :D <3
PUSSHEJ
The Empyrean
Albumet ligget uppe på spotify (Thank God for spotify) och SKA lyssnas på av alla som har spotify. Tycker ni albumet är dåligt på nåt sätt så lovar jag att säga upp kontakten med er! (Ta ej detta seriöst, men se det som en varning) Albumet har ALLT, och lite till! Sjukt medryckande gitarrsolon, extremt sköna basgångar, trumspelet är underbart i vissa låtar, det passar t.o.m. med en trummaskin i en låt (jag hatar vanligtvis trummaskiner) och sist, men inte minst.. den oerhört vackra rösten av John Anthony Frusciante.. alltså, hans röst.. den är speciell och man måste ge den en chans eller två, men när man har gjort det.. <3 den är.. perfektion i högsta form. Den går längre än perfektion, den var perfektion redan 2003 med Shadows Collide With People och den har utvecklats se dess! Skivan är långt beyond perfection. Den är så långt beyond perfection som man kan komma! Nu kanske ni tänker att jag överdriver med de positiva kommentarerna? Nej, inte ens lite. ALlt jag skrivit hittils räcker inte ens en hundradel! och jag är helt seriös! The Empyrean betyder "den högsta punkten i himlen" och skivan är.. mer än så <3 Skivan trycker fram känslor i mig som jag inte ens trodde fanns, och även känslor jag inte kännt på år och dagar, sedan Shadows Collide With People 2003!
Av dom 10 låtarna som är med på den europeiska versionen av skivan (12 på japanska) så finns det inte en enda dålig låt, och jag kan bara komma på en enda negativ sak med hela skivan.. Det är att den går från världens bästa gitarrsolo i Unreachable till ett "bara" jättebra intro i God och ja.. det var väl det.. Var noga med att detta inte är en recension, utan bara lite spontana tankar och känslor jag har för stunden! <3 PUSSHEJ
Dagens skivtips
scrubs slut :(
seriously..wft?
alltså seriöst ;_; man bilr ju fan rädd, på riktigt! För det första "Foot in mouthe disease" okej, det finns sjuka titlar, så namnet kan jag gå med på >_> MEn hur i helvete han dom designa coverarten så jävla bokstavligt.. man mår illa :(
Dom kroppsdelarna jag hatar MEST på hela kroppen, tår och tänder.. >_< här, på detta album har man lyckats med det omöjliga! Dom har på nåt sätt lyckats blanda dom två absolut äckligaste sakerna som finns på en människa.. jag har inte ens tänkt tanken att det skulle vara möjlig! usch, blä, fy gå och dö, du som designade detta cover art! "Oh! Ellen" är dock fortfarande sjukt bra låt xD
Idag är en sorgens dag..
Som några kanske vet (alla som följer bolggen borde veta det) så har jag varit lite väl hypad på Ghostbustersspelet som ska släppas i juni till xbox 360.. eller rättare sagt skulle >_> Nu har Sony gått och köpt tidsexklusivitet på skiten >_< så nu kommer ghostbusters bara att släppas till Playstation 2 och 3 i Juni.. När xbox 360 och wii får det har varken jag, eller nån annan en aning om, om det ens kommer alls, men det är rätt stor chans att det gör, bara lite senare än till playstation. Förhoppningsvis inte allt för sent ;_; då dör jag! I R sad monkey :(
He doesn't look a thing like Jesus..
The Killers - When You Were Young ska inte det här inlägget handla om xD men det kanske ska handla om bra musik ^^ rabbla upp mina top 10-låtar eller nåt ^^ det skulle jag kunna göra
1. John Frusciante - Dark/Light
2. John Frusciante - Loss
3. Red Hot Chili Peppers - Dosed
4. The Killers - When You Were Young
5. John Frusciante - Carvel
6. Red Hot Chili Peppers - Can't Stop
7. John Frusciante - Smile From The Streets You Hold
8. Iron Maiden - Hallowed Be Thy Name
9. The Killers - Human
10. Iron Maiden - The Evil That Men Do
Jaja, lite väl enformig lista, jag lyssnar på sjukt mycket olika musik, men det där är min top-10 för stunden, ser säkert annorlunda ut om en vecka xD men just nu så!
Judas Priest
Dom har, precis som många andra band splittrats för att senare göra en comeback. Jag sitter och lyssnar på deras comebackplatta från 2005 Angel of Retribution, och vilken jävla comeback dom gjorde 2005. Första spåret börjar lite lungt i introt för att senare fullkomligt explodera i allt som Judas Priest är bäst på, sjukt härligt sound från gitarr, bas, trummor och framför allt sången. Rob Halford kan, trots sin ålder som börjar bli lite hög, fortfarande ta dom höga toner som han är känd för! Inte en låt finns det på plattan som är dålig, inte en låt finns det som ens är under toppklass!
Jag skrev lite tidigare att öppningen var stark, det är dock ingenting mot avslutningen på skivan! Skivan avslutas med låten Loch Ness, som är en lite (betoning på lite) lugnare och långsammare låt, dock ganska långt ifrån en ballad. Den låten är lång, väldigt lång, ungefär tretton minuter. Låten är dock mäktig och kraftfull och man kan inte komma undan den episka känslan denna låten har!
Hela skivan är sjukt bra, t.o.m. bättre än deras tidigare verk! 10/10
