Balzary - The one and only ;)

Det finns en viss känsla som jag inte känner så ofta, och hittils ha jag bara känt den känslan i ett och samma sammanhang. Känslan skulle kunna beskrivas som en blandning av kärlek, extas och någon slags trans. Jag har hittils bara känt den känslan ett antal gånger i mitt liv. Alla dom gångerna har varit till tonerna av musik. Jag kände den första gången när jag hörde John Frusciante - Murderers, andra gången så var det till tonerna av John Frusciante - Invisible Movement. Jag har även känt den till några andra John Frusciante-låtar. Jag har alltså endast kännt den känslan till musik av John Frusciante. Det var fram till förra veckan vill säga..

Jag kollade runt lite på spotify nån gång förra veckan. Kom in på The Mars Volta, som jag lyssnat lite på tidigare, dock aldrig lyssnat på riktigt. Jag såg iaf att det låg en ny skiva där Octahedron. Skivan börjar med ett 1½ minuts väldigt svagt ljud, av vad jag antar är någon slags keyboard. Jag kände direkt att den här skivan var nåt speciellt, jag blev glad på ett sätt jag inte blir så ofta, redan när jag hörde detta svaga ljud. Efter den minuten så fullkomligt exploderar skivan ut i ren musikorgasm. Jag satt som i trans och kunde inte röra mig under hela denna knappa timme som jag lyssnade på skivan.

Octahedron har en lugn inledning med vad som anses av mig vara skivans bästa låt Since We've Been Wrong. går stillsamt över till Teflon där man egentligen för första gången känner att det är The Mars Volta. Enligt många som har recenserat denna skiva så börjar inte skivan "på riktigt" förrens 5e spåret Cotopaxi. Jag blev dock förälskad redan under dom första 90 sekunderna av näst intill total tystnad.

En sak måste dock tilläggas om The Mars Volta, för oerfarna inom denna typ av musik. Det kan krävas inlyssning, men har du tänkt börja lyssna på Mars Volta så är Octahedron skivan för dig.

Det här var väll egentligen ingen recension, men ett betyg ska den väl få iaf ;) 10/10